PETERS BLOGG

... var min vardag för några år sedan.

Jag var i stort sett alltid drogad när jag körde bil... var jag inte full så var jag påtänd... eller i "bästa" fall bakfull... och givetvis helt och hållet livsfarlig för mina medtrafikanter och de som satt i min bil... helt hänsynslöst och ingen som jag är vidare stolt över som ni säkert förstår.

Att jag åkte fast för rattfylla och rattonykterhet några gånger spelade ingen som helst roll... jag fortsatte att köra bil i drogat tillstånd ändå... om och om igen... och det är först nu när jag är drogfri som jag fattar att det inte "bara" var när jag druckit massor av sprit som jag var rattfull... och att det inte var okej att peta i sig amfetamin bara för att det skulle köras långa sträckor... eller att det var bara i min egen lilla värd som brass var någonting som fick mig att köra försiktigt... jag skäms när jag tänker på det.

Det händer ganska ofta att jag läser i blaskan om att någon känd artist "råkar" åka dit för rattfylla... han/hon har ofta haft lite "otur" och i bästa fall så kanske människan i fråga erkänner att han/hon möjligtvis dricker lite för mycket... att det har varit lite stressigt den sista tiden efter den senaste skillsmässan eller vad det nu kan vara för något...

... och jag tänker på mig själv... hur jag i stort sett alltid körde bil med någon form av drog i min kropp... och ändå inte hade en blekaste aning om att jag både var narkoman och alkolist... jag trodde ju också att jag "bara" hade lite otur... och blev väldigt orättvist behandlad av grannarna, tjejerna, poliserna och de flesta andra runt omkring mig...

... ja jävlar... vilken tur att jag slipper de problemen idag.


Ibland så undrar jag hur många som kör omkring på våra vägar utan att förstå sitt problem.