.
Det finns olika sorter av ensamhet... säkert en hel hög av olika nyanser men vad jag tänkte på just nu var två ytterligheter... den påtvingade och den självvalda... och den ensamhet som jag känner när jag sitter här ensam i mitt hus är självvald... och det är en behaglig känsla av att kunna koppla av i mitt alldeles egna sällskap... något som jag lärt mig att uppskatta allt mer mer tiden... jag tycker om att vara ensam hemma.
.
Jag har naturligtvis också känt av en annan slags ensamhet... en ensamhet som är allt annat än behaglig... den sortens ensamhet som ställer mig utanför och får mig att känna mig fel, dum och annorlunda... den ensamheten som berättar för mig att det inte finns någon som skulle vilja umgås med mig egentligen... den ensamheten som får mig att förstå att jag inte duger och att jag är värdelös... och att jag förmodligen är dömd till ett liv i ensamhet i all evighet... och den känslan av ensamhet är inte vidare behaglig.
.
Det fanns en tid då jag kände mig väldigt ensam och utanför bland andra människor.
.
Idag... bara för idag... så känner jag mig inte ett endaste dugg utanför och annorlunda... och jag känner mig inte heller ensam trots att jag just i denna stund sitter ensam hemma i mitt hus... tvärtom så uppskattar jag lite egentid och lugn och ro i mitt eget sällskap... och det är inte utan att jag nästan får nypa mig i armen för att se om jag inte drömmer... detta är inget annat än ett mirakel... ja ta mig fan... ett stort jävla mirakel.