PETERS BLOGG

.

Verkligheten utanför mig själv är egentligen oftast ganska enkel... inta alls lika krånglig som den kan verka mellan mina öron... paradoxalt nog känns det oftast mest stökigt när jag försöker ha koll på vad som händer utanför dessa två hörseltrattar... och det går snabbt för mig att krångla till sakler och ting om jag inte passar mig... oftast alldeles för snabbt... jag hänger helt enkelt inte med i mitt eget tempo.

.

Jag har inga som helst problem med att umgås med mig själv... men... för det finns verkligen ett men... ett riktigt jävla stort men... jag är i dåligt sällskap när jag är ensam... för en ensam beroende är i dåligt sällskap... inget jag märker av när jag går hemma och skrotar... nej... det är först när jag träffar andra människor som jag kommer på mig själv med att vara lite... ja vad ska vi kalla det för... "off"... introvert (finns det ett sådant ord? och vad betyder det egentligen då?)... jag kunde inte låta bli så jag googlade på det... och introvert betyder alltså...

.

..."som fokuserar sin energi främst på egna känslor; inåtvänd, sluten"...

.

... vilket är ett mycket passande ord för min sinnesstämning när jag varit ensam i några dagar.

.

Förklaringen till varför jag känner så är nog ganska enkelt... jag tänker helt enkelt för mycket... och att tänka är ju aldrig någonting som har fått mig att må så mycket bättre... eller nu ljög jag nog lite... om jag tänker på positiva affirmationer så mår jag ju faktiskt betydligt bättre... men jag tror ni fattar vad jag menar... jag föredrar att befinna mig här och nu... i upplevelsen... och det gör jag väldigt sällan när jag är upptagen av att tänka (frånsett när jag spelar schack)... för när jag tänker flyttar jag allt som oftast in i mina fantasier... de där vanligaste av alla vanliga fantasier...

.

... ni vet... då och sen.

.

Sen har jag lite hemliga tankar också... men de ska jag berätta om en annan dag ;-).