... i tillvaron.
.
Just i detta nu befinner jag mig ju på ett ställe som är som gjort för att ta en liten paus för att stanna upp och känna efter hur det är att vara Peter... Här och nu... Visserligen befinner jag mig i ett paradis men det hindrar inte mig från att fortfarande vakna på morgnarna med en liten oroskänsla i min mage... Jag har funderat rätt länge på hur det kan komma sig men fortfarande har jag inte en blekaste aning... Det känns ungefär som om jag glömt bort någonting viktigt.
.
En sak vet jag i alla fall med bestämdhet nu... Och det är att det inte spelar någon som helst roll var jag befinner mig någonstans... Vart jag än reser i världen så följer jag med... Det går inte att springa ifrån sig själv... Och det är ju som det är med det och någonting sim jag behöver acceptera... Precis som min orosklump i magen när jag vaknar... Och vet ni vad... När jag accepterar någonting fullt ut... Ja då förändras det.
.
