PETERS BLOGG

.

Den kom krypande... irritationen... knappt märkbar... bara lite så där extra frustrerad utan någon anledning på små skitsaker... ingen som jag störs av eller som jag behöver agera ut på... jag har ju den senaste tiden mer och mer accepterat alla mina känslor så himla mycket snabbare och det har i sin tur resulterat i att känslorna styr mina handlingar mindre än de någonsin gjort... och det är skönt.

.

Ja, inte bara skönt föresten... att kunna känna på och acceptera alla mina känslor istället för att som tidigare dela upp dem i "bra" och "dåliga" känslor har gett mg frihet från att styras av dem... paradoxalt nog så har jag nog fan aldrig känt mig så nära mina känslor som jag känner nu... och hur de kan skifta från ena sekunden till den andra... jag känner mig minst sagt väldigt levande... och det gillar jag ju... eftersom jag tycker om livet i sig.

.

När jag inte längre lägger ner all min energi på att manipulera mitt eget känsloliv så har jag till min stora förvåning upptäckt att jag kan slappna av och flyta med i livet på ett för mig helt nytt sätt... att acceptera min egen mänsklighet gör att jag ser på min omgivning med betydligt ödmjukare ögon... en aning mer mänsklig både mot mig själv och alla andra helt enkelt.

.

Jag tycker det är intressant att känna hur jag blir påverkad rent känslomässigt av att jag inte frossar i mig samma mängd vanligt jävla socker som jag brukar... hur min kropp försöker "lura" mig att ta lite socker i mitt kaffe... eller som igår... jag fick ta mig fan ett sug efter julmusten som stod på bänken i köket... ett riktigt jävla sug... precis som efter en drog... eller efter en cigg... ja jävlar... ett sockersug... och jag är lite mer lättirriterad än vanligt... smått förbannad över saker som inte störde mig i förrgår.

.

Herregud... vad är det som händer med mig?