Katastrof...

... och jag får nästan panik.
.
Jag har glömt min telefon hemma idag... och det gör att jag känner mig minst sagt naken... och hade jag inte haft ett inbokat möte direkt på morgonen så vet i fan om jag inte åkt hem och hämtat den... så känns det i alla fall... men som vanligt så räcker det med att jag sätter mig här och skriver om denna fruktansvärda händelse för att jag ska inse att... va fan... spela roll... det är ju "bara" en telefon jag glömt.
.
Men känslan... den var stark... som ett slag i mellangärdet.
.
Det var ju inte så många år sedan jag inte hade telefon överhuvudtaget... eller nja... tiden går... det var ju faktiskt några år sedan nu... men ändå... idag så känns det helt sjukt att inte ha telefonen med sig... överallt... och nu när jag har lyckats att glömma den så känner jag nästan panik... att det inte går att få tag på mig direkt.
.
Det är lite skrämmande tycker jag.
.
Idag så ska jag föreläsa och hinner inte svara i telefonen som jag glömt hemma.
.
Med lite mer distans till min känsla så tror jag mig nu klara av en dag utan min telefon... för när jag tänker efter så slår det mig att jag ska föreläsa idag... då kan jag ju ändå inte svara i telefon... och kanske... bara kanske... så kan jag tänka tanken på att det t.o.m. kan vara lite skönt att ha glömt telefonen...

Kommentera inlägget här :