.
Jag brukar bli nervös innan jag föreläser och det tycker jag är bra... inte så att jag gillar att vara nervös... eller... nja... kanske så gör jag det trots allt... att vara rädd är inget livshotande tillstånd och jag är ju faktiskt inte så rädd för att vara rädd längre... i mitt fall ett klockrent resultat av att jag har använt mig av min sponsor och skrivit i mitt stegarbete... och... att jag förvandlat mina rädslor till möjligheter att växa.
.
För så är det... mina rädslor är också några av mina största möjligheter att växa som människa... jag har lärt mig att stå upp och prata framför massor av människor i alla åldrar, olika samhällsgrupper, situationer... och på alla möjliga tänkbara och otänkbara platser... från att föreläsa inför 5-klassare i den lilla skolan i byn där jag bor till att stå på ett behandlingshem i Indien och hacka mig fram på knagglig engelska... och... tro det eller ej... bli förstådd och nå fram med ett budskap eftersom beroendet inte vet några gränser och ser precis likadant ut var vi än befinner oss... i Indien lärde jag mig mycket genom att våga bjuda lite på mig själv.
.
I Indien vet man också att beroendesjukdomen är just det... en sjukdom.
.
När jag var aktiv narkoman och alkolist så lär jag mina känslor bestämma över mig och mitt liv... var jag rädd så kunde jag strunta i det som jag hade bestämt och stanna hemma istället... och jag är så jävla glad över att det inte är så längre... utan att jag tagit vara på de tillfällena och använt dem till min egen utveckling... ja att jag på ett enkelt och praktiskt sätt har kunnat förvandla mina rädslor till mina största tillgångar.
.
Jag är fan tacksam över att jag är lite rädd och nervös just nu... för jag vet att det är nu som jag växer som människa... och att fortfarande kunna växa vid min ålder... ja det är ju helt underbart.
hej! av en slump, ramlar jag in på din sida, och ser att du är i mora ikväll och pratar, vad handlar föreläsningen om o var är den??
skrivennyfiken