PETERS BLOGG

.

Förr i tiden så har jag nog alltid trott att lyckan legat i att träffa "den rätta"... flytta ihop, skaffa barn och leva lyckliga tillsammans i alla våra dagar... och de ränderna sitter djupt... det verkar vara genetiskt betingat... jag personligen tror faktiskt att det på något sätt har med vår fortplantning att göra... och att det händer något rent djuriskt när vi hittar en partner... vilket jag är den första att bekräfta... för de känslor som jag känt när jag fått syn på "den rätta" kan inte förklaras på ett bättre sätt... djuriska... i mitt fall så brukar det inte ta mer än två sekunder för mig att fatta när det är kört... jag har helt enkelt inte en chans.

.

Kanske är det just därför som jag trivs så ypperligt med mitt självboliv... det är så himla lugnt och skönt att bara behöva bry sig om sig själv... och att kunna välja när jag har lust att träffa någon som jag tycker om... att inte känna några som helst krav om att behöva vara på något speciellt sätt eller att behöva bråka om alla dessa vardagsprylar som finns i en "vaaaaanlig" relation... om vem som ska diska, dammsuga, tvätta... eller att behöva kompromissa framför TV:n när Zlatan ska spela en viktig match... hemska tanke.

.

Idag är jag lycklig i mitt eget sällskap och behöver inte längre leva i illusionen om att någon/någonting utanför mig själv ska göra mitt liv bättre... vilket absolut inte innebär att jag kan eller vill ställa mig utanför och leva ensam... nej för fan... tvärtom så innebär det att jag äntligen förstår hur viktiga mina medmänniskor är för mig... och det är när jag är trygg i mig själv som jag förstår att uppskatta min omgivning... och att jag trivs så himla bra som självbo innebär paradoxalt nog att det är extra roligt att träffa "den rätta" lite då och då... det kan bero på att jag inte är tvungen att gifta mig och skaffa barn längre... och att jag själv väljer om och när jag vill träffas.

.