PETERS BLOGG

.

Tiden rusar iväg och vi har bokat och betalt den första delbetalningen på årets VågaVa-resa till Trysil där vi kommer att möta våren i skidbacken... precis som förra året... så nu har vi en tradition... en väldigt gammal tradition med ett fint inslag av förnyelse... det "gamla" ligger i att vi åker på ett NA-konvent... det har vi på VågaVa sysslat med i alla de år som vi funnits till... det nya är att vi kombinerar denna traditionen med en annan "gammal" kär och omtyckt tradition... nämligen VågaVa go ski... den kombinationen är fantastisk... men miraklet kanske mest är att kunna planera och förbereda sig i god tid... och att veta att det kommer att hända... vi kommer att åka till Trysil... gå på konventet... och i mitt fall... åka bräda.

.

I missbruket snackas det mycket... det ska bli si och det ska bli så... det är verkligen ingen brist på planer och drömmar... allt är möjligt och mycket kommer att hända... sen... för först så ska bara vissa saker falla på plats... grejer fixas... och fan vet vad... det är mycket som ska bara innan vi blir klara... men... i morgon... då jävlar.

.

Men andra ord... det var mycket snack och lite verkstad när jag var aktiv narkoman.

.

Nu när jag är drogfri så snackas det inte så mycket... nu kan vi låta handlingarna tala för sig själva... och det känns så himla bra för trots allt så är det ju fan så mycket roligare och givande att göra saker istället för att bara snacka om det... skulle jag tröttna så kan jag ju alltid hälsa på hos mina "gamla" vänner... de sitter väl fortfarande kvar i en kvart och planerar för det stora lyftet samtidigt som de meckar en holk... och jag tror inte ens att de hade märkt att jag försvann för snart 13 år sedan... de hade nog bara trott att jag varit på dass... och snacket kan jag ju... för tragiskt nog så är jag tvungen att konstatera att det inte har hänt ett endaste dugg sen jag satt i den soffan sist... fan vilket tragedi.