Stoppad av polisen...

... blev jag igår.
.
Jag åkte in till stan för att fixa lite smågrejer igår... jag är ganska kass på att vara sjuk hela tiden och passar på att fixa med bokföringen som ska skickas in till revisorn samtidigt... men i förrgår så tog papperna till skrivaren slut... inga papper = ingen bokföring... och eftersom jag ju ändå skulle handla lite mat, ta en sväng till apoteket så kunde jag ju passa på att handla lite papper till skrivaren... sagt och gjort... jag åkte alltså till stan och parkerade bilen i torggaraget.
.
När jag kom upp från garaget så var det första jag såg en polisbil... och poliserna som satt i den... först så tänkte jag korsa gatan framför dem... men så ångrade jag mig och vände och gick ca. 20 meter mot apoteket... innan jag bestämde mig för att ta apoteket sist... så jag vände på klacken och gick åter igen mot bokhandeln som jag ju var på väg till först... hann väl ungefär halvvägs innan polisbilen gled upp sidan om mig... en polis steg ur... och bad mig stanna.
.
Han berättade för mig att jag såg "bekant" ut och betedde mig underligt (han trodde väl att jag hade undvikit dem när jag var på väg till apoteket)... och bad om min legitimation... det kändes lite konstigt att stå i den situationen mitt i stan... det är ju naturligtvis inte första gången jag blir stoppad av polisen men sen jag blev drogfri har det inte hänt så ofta... jag skämdes faktiskt en liten smula... det spelade ingen roll att jag visste att det var lugnt... det var ändå jobbigt... poliserna var trevliga och gjorde ju bara sitt jobb... och de hade ju inte helt fel... de stannade mig bara lite drygt 12 år för sent... för då var jag ju en del av "buset".
.
Poliserna släppte mig direkt så att jag kunde åka hem och skotta fram min brevlåda.
.
Jag fick i alla fall handlat papper till min skrivare... och lite mat att stoppa i min mage... däremot så missade jag apoteket... eller missade och missade... när jag kom fram till apoteket så var det en sådan jävla lång kö att jag inte orkade vänta... jag har ju lite dåligt tålamod när jag är småkrasslig... så jag tog ett beslut om att bli frisk istället... och just då var det ju inte så illa med mig... prognosen var god så att säga... någonting som jag ångrade i natt när jag vaknade och kände mig sämre än någonsin... ja nästan sjuk på "riktigt"... ni vet så där dålig så man bara ligger i sin säng och inte kan vara annat än... sjuk.

Kommentarer :

#1: Birgitta

Du känner dig inte förföljd hoppas jag......

skriven
#2: peter

Nej... det tiden är för länge sedan förbi ;-)... nu för tiden när jag inte längre gör saker och ting som jag inte vill... och har "rent mjöl i påsen" så behöver jag inte känna mig förföljd ;-)...



kram

peter

skriven
#3: Bekele

Trodde du hade passerat preskriptionstiden... Kan det varit kroppspråket som avslöjade dig?

skriven
#4: peter

Min lite flackande och rädda blick som jag får när jag varit ensam för länge gjorde nog sitt ;-)...



kram

peter

skriven
#5: cecilia

känner igen mig väldigt i de där!!

men o andra sdan har jag ju inte varit på rätta sidan av lagen länge alls!!denna gången!!

men har ju varit drogfri helt o då blev jag till o me svettig i handflatorna då jag såg dem, fast jag inte gjort nå fel!! undra vad de berodde på !!

kan ju skratta åt det nu men då va de påfrestande!! L kram kram

skriven
#6: peter

Gammal vana skulle jag tro L...



kram

peter

skriven

Kommentera inlägget här :