Vår gemenskap...

... är levande och fri.
.
Och idag så ska jag ta del av den gemenskapen på ett praktiskt plan genom att göra service... vilket också är ett ypperligt sätt att fortsätta min resa i tillfrisknandet... för det finns inget bättre sätt för mig att bryta mig ur den självcentrerade rädsla som min sjukdom vill att jag ska känna... enligt mig så är det ett av beroendesjukdomens tydligaste kännetecken... min sjukdom vill att jag ska isolera mig och ställa mig utanför... typ... allt.
.
Har man då som jag varit sjuk några dagar och inte träffat en enda levande själ så är det verkligen en gåva att göra service tillsammans med mina vänner... och just nu behöver jag en knuff i ryggen för att få tummarna ur och inte stanna hemma istället... så funkar jag när jag varit ensam hemma lite för länge... jag trivs så jävla bra i mitt eget sällskap så att jag till slut kan bli en smula folkskygg... då hjälper inte Facebook... bara verkligheten... att krama kött och blod helt enkelt... ta plats... och delta.
.
Jag har ju blivit vald till en ny servicepost som innebär att jag får träffa massor av nya gamla vänner från hela vårt land... och det är verkligen en gåva att ta del av... samtidigt som jag får lite distans till vårt sk."traktor-möte" i Lidhult... jag tänkte skriva lilla... men då hade jag ju ljugit... för vi är en hel del människor på det mötet... vi har öppna möten (det betyder att ALLA är välkomna) varje onsdag i stationshuset klockan 19.00... kom gärna och hälsa på... ni är alla lika varmt välkomna... det är här jag förstår på djupet hur NA funkar... mycket enkelt och väldigt praktiskt.
.
"Så länge jag följer denna vägen har jag ingenting att vara rädd för".

Kommentera inlägget här :