.
Efter några minuters intensiv spänning inne på toaletten på VågaVa lyckades jag med konststycket att både plocka ut min lins och inte minst få in den i mitt öga igen... och faktiskt så känner jag hur det lilla sandkornet som hade hittat in under min lins äntligen försvunnit... en otrolig känsla av befrielse.
.
Jag tillhör de med linser som har fruktansvärt stora problem med att få in dem i ögonen igen... då känns mina fingrar som tjocka falukorvar när jag fumlar halvblind för att få in min lins i ögat så att jag kan se igen... och jag vågar knappt andas av rädsla att tappa den lilla dyra linsen... det är en jobbig känsla som påminner om den känslan jag kunde känna när jag hade fastnat i någonting på den tiden då jag var aktiv på amfetamin... suck.
.
Det finns mycket sand på en sandstrand... och ett litet korn hade hamnat i mitt öga.
.
Jag har månadslinser och tvärtemot ögondoktorns rekommendationer så plockar jag inte ut dem på nätterna utan låter dem sitta i dygnet runt... ibland upp till två månader eller mer om jag ska vara ärlig... det känns nästan som om det är först efter en månad som mina linser är riktigt sköna att ha i ögonen... och jag förstår väl att det hade varit bättre att lyssna på min optiker... men... jag tycker att det är så himla svårt och krångligt att sätta in linserna så jag låter dem hellre sitta i... typ alltid... men idag så var jag bara tvungen att ta ut den ena linsen för att kunna skölja bort ett pyttelitet sandkorn.
.
Och som vanligt så var det en befrielse att ännu en gång kapitulera för verkligheten... acceptera att jag var tvungen att ta ut och skölja rent linsen... och gå vidare i livet... fan vad det är skönt att kapitulera.