.
Ännu en dag i mitt liv på landet... och visst är det himla skönt att bo som jag gör... förvisso kan det vara en liten smula farligt om man som jag är en beroende... för det finns ju alltid en risk att umgänget här ute i skogen är begränsat till... mig själv... och vi vet ju alla att en ensam beroende är i dåligt sällskap.
.
Men det är smällar som jag kan ta... och förhålla mig till... visserligen så är det inte ovanligt att jag helt plötsligt lägger märke till att hela dagen har passerat och jag fortfarande går omkring i min morgonrock... och i går så höll jag på att sätta TV-godiset i halsen då jag helt plötsligt fick besök... det hör verkligen inte till vanligheterna ska ni veta... mina vänner tycker nog att det är lite väl långt in i skogen för ett spontanbesök.
.
Långt, långt ute i skogen bor det en drogfri snubbe i ett rött hus med vita knutar.
.
Idag så hoppas jag att jag ska få tummarna ur och ta mig in till stan för att gå på ett möte... men ibland så känns det nästan som om det är lika långt in till stan som det är från stan och hit.
Hej Peter. Vilken idyll du bor i. Jättefint foto på ditt hus. och visst är det härligt att gå i morgonrock hela dagen....ha en fin dag. Kram Gabriella
skriven