.
Igår så bar det iväg till Båstad för att kolla på min vän skådespelaren eftersom han hade ett gig där... för mig var det första gången som jag fick se honom spela live... jag har visserligen sett honom skymta förbi i en film för ett tag sedan men det är ju inte samma sak som ett framträdande i det verkliga livet... och jag blev imponerad... inte förvånad men imponerad av hans framförande och kompetens... han lyckades trollbinda oss i en timme.
.
Och visst är det en rätt skön känsla att vara stolt över att vara vän med "hjälten".
.
Det kan låta lite löjligt att erkänna just den känslan... för i landet Sverige har vi ju våra sk. "jantelagar" där helst ingen får framställas som hjälte... något som är väldigt tydligt om ni läser kommentarerna som alltid står under ett reportage om Zlatan i nätversionen av blaskan... där kan man med all önskvärd tydlighet få ta del av den bitterhet som jag för min del tror är själva drivkraften bakom våra "jantelagar"... herregud vilka människor det finns... tänk att jag hade kunnat välja att leva med detta hat som min bästa/sämsta följeslagare... och fan vad skönt det är att jag valt att vara glad och lycklig istället... även om det innebär att jag kan vara lite stolt över att det var MIN polare skådespelaren som gjorde succé igår.
.
Jag hoppas att Zlatan gör massa mål idag... MIN polare Zlatan.
.
Att Zlatan är min polare vet han nog inte om... men visst är han som en god vän... han kan få mig att jubla av lycka... slita mitt hår i förtvivlan... få mig att hoppa upp och ner och krama alla runt omkring mig... och att han kan få mig att känna alla möjliga känslor... gör att det känns som om jag har känt honom hur länge som helst... ni vet... som en kär gammal vän som jag både kan gråta och skratta tillsammans med.
.
De vännerna är väldigt värdefulla för mig.