.
Den texten kunde jag läsa på en tröja i Sundsvall för en massa år sedan... och de orden har jag haft med mig på min resa i tillfrisknandet... och för mig betyder de en hel del eftersom jag gillar att kämpa... tro det eller ej men en av de största "kickarna" jag kan få på gymmet... inträffar på fredagarna då vi är några stycken som tränar tillsammans på någonting som paradoxalt nog som kallas för Easyline... vilket är en massa maskiner som står i en ring där man kan träna en hel del av sina muskler... vi hade döpt det till pensionärsträning och hade en hel del fördomar vad det gällde denna träningsform innan polletten trillade ner.
.
Vi började lugnt i några veckor... och tyckte att den träningsformen var jävligt soft... innan en kompis till oss hakade på... och hon visste bättre än att ta det lugnt... nu plockades det fram lite mer grejer att gå på och några nya träningsrörelser introducerades... på med musik på hög volym... och allt som var soft var borta... nu var det full fart... svetten lackade och jag fick plocka fram en mental styrka som jag inte behövt använda på väldigt länge... i slutet på varje station och då jag höll på att trilla ihop av utmattning så ökade jag min insats och gav järnet... jag fick verkligen kämpa... och märkte till min stora förvåning att det var en väldigt behaglig känsla... jag kände mig stark... energin strömmade genom min kropp.
.
Att ge upp är för mig en väldigt användbar och positiv egenskap... missuppfatta mig inte nu... att ge upp behöver absolut inte betyda att jag skiter i allt... tvärtom så kan ge upp betyda att jag struntar lägga min energi på helt fel saker... som att försöka kontrollera mitt drogande t.ex... hur många år har jag inte slösat bort på det innan jag till slut gav upp och kapitulerade inför faktumet att jag var en klockren alkolist och narkoman... att jag aldrig kommer att kontrollera mitt drogande... någonsin... för mig var det en befrielse att ge upp... och kunna lägga min energi på bättre och helt andra saker i mitt liv... som typ... att leva.
.
Jag gillar att leva... och att kämpa för att förbättra mig på min bräda.
.
Idag så ska jag njuta av livet på livets villkor... jag och min alldeles egna snöbräda ska åka till Vallåsen och lära känna varandra ännu bättre... jag har döpt min bräda till "bajsbrädan" efter den bruna färgen den av någon för mig helt oförklarlig anledning är målad i... vem fan hittar på att måla en snowboard i en bajsbrun färg?
.
När jag såg den för första gången så bestämde jag mig för att inte köpa den för att den var för ful... sen spände jag på mig brädan för att prova den i ett åk... och blev till min stora förvåning omedelbart blixt-kär i den... den var så himla skön att åka på... så nu har jag lagat till bindningarna... slipat stålkanterna... och bara för att jag tycker så mycket om den vallat min alldeles egna "bajsbräda".