.
Det är med en känsla av att min förmåga att förneka saker som jag inte vill se har slutat fungera som jag tittar in i min spegelbild på morgonen... nu har jag (kanske för att omedvetet plåga mig själv) hängt upp en liten spegel som förstorar bilden 5 gånger på en krok över min vanliga spegel... denna spegel som hänger där för att jag ska kunna pilla i mina ögon när jag fixar med mina linser är väldigt avslöjande... i morse såg jag t.o.m. det som inte finns längre... nämligen stora delar av mitt hår.
.
Jag är på väg... på väg att tappa håret uppe på mitt huvud... suck.
.
Jag minns med fasa när jag för ett bra tag sedan åkte tåg till Köpenhamn... på toaletten hade någon elak typ satt en satt upp en spegel bakom den "vanliga" spegeln på väggen bakom mig... en spegel som var vinklad så att vi killar med en begynnande flint inte kunde gömma detta för oss själva... hur kan man bara göra så... en flint på baksidan av mitt huvud syns ju inte när jag själv tittar mig i spegeln och då finns den ju inte... för det som inte syns finns inte... enligt den mest elimentära förnekelseprocessen... men nu när jag ser mig i spegeln så ser jag hur mitt hårfäste har förflyttat sig väldigt högt upp på mitt huvud... och inte nog med det... ta mig fan om det inte är väldigt glest också... snart så är jag en skinnskalle... fan också.
Stackars dig....i min mening en "världslig sak " som Karlsson sa...snyggast är att raka av allt hår och en liten hemlis ( vi kvinnor tycker det är mycket snyggare så på män i viss ålder....)
skrivenSer fram emot att träffa en rakad Peter nästa gång vi ses ( hhm... )
Kram