.
Jag har ju som de flesta människor åsikter om både ditten och datten... vissa är med all säkerhet riktigt bra och några som nog tyvärr måste klassas... helt usla... och det är väl inte mer med det... om... om det inte hade varit som så att mina egna åsikter ibland hindrar mig från att utvecklas.
.
Ni vet... jag kan ju bara inte vara ensam om att låta mina egna åsikter stänga mina öron... samtidigt som jag öppnar munnen för att göra mina åsikter till den enda sanningen... och jag blir trött bara jag tänker på det... hur många timmar har jag inte lagt på att tycka hit och dit om det mesta... jag orkar fan inte med mig själv när jag fastnar i ännu en disskusion som jag redan på förhand vet att ingen kommer att vinna.
.
Det är naturligtvis inget fel i att ha åsikter och tycka ditten och datten om allt möjligt.
.
Nu är det ju inte så att jag inte vill ha några åsikter... tvärtom... jag vill ju naturligtvis fortsätta att tycka och tänka om det som pågår i min omgivning och världen i stort... jag har en ganska klar åsikt om vad jag tycker är rätt och fel... och den är jag rädd om eftersom jag tror att det är en tillgång att fundera över vad mitt eget samvete berättar för mig.
.
Det jag vill slippa är de ändlösa striderna som ändå inte leder någonstans... jag skulle vilja kunna luta mig tillbaka och lyssna på åsikter som går stick i stäv mot mina egna utan att tvångsmässigt påpeka att jag minsann inte tycker likadant... att bara sitta och observera... tyst... och jag tror minsann att jag på det sättet får en större möjlighet att växa och utvecklas som människa... mina bra åsikter kommer att bekräftas och att det som en extra bonus kanske kommer att öppna sig en möjlighet... att kunna byta ut mina lite mer bristfälliga åsikter.
.
Jag kan känna att jag underskattat tystnaden som lärare.