.
Nu väntar mig en tid fylld av planering i alla möjliga skepnader... för det finns tillfälle i livet som kräver det... att åka till Indien är en sådan sak... det räcker inte med att ha köpt en flygbiljett och tro att allt är klart... nej... det ska fixas med en hel del innan vi kommer iväg... vaccinering... visum... och jag fick faktiskt ett tips om att redan nu beställa biljetter till vår tågresa genom Indien... och då börjar vi snacka om planering på hög nivå.
.
Jag kan ju bli lite rädd för att planera bort de spontana och oförberedda sakerna.
.
Att redan nu bestämma vilka tåg vi ska ta och var vi ska stanna på vägen skrämmer mig... jag är ju van vid att kunna ändra mig under resans gång för att spontant kunna följa en ingivelse när det händer något oförberett... och att redan nu vara tvungen att bestämma var vi vill hoppa av och uppleva Indien under vår tågresa är ju nästan helt omöjligt... så vad jag funderar på just nu är hur i helvete jag ska bära mig åt för att kunna planera in för det jag inte har en aning om... det spontana som händer på plats... här och nu.
.
Planering har sina begränsningar.
Släpp taget kanske funkar? :D
skrivenI mitt garage står ett gammalt svart piano och planen för det är att det ska lastas på en släpvagn och placeras mitt på Vattudalsbron en mörk höstnatt framöver. Det kommer att se ut som din bild fast med en bro och med mycket kallars vatten runt.