... är också ett val för mig.
.
Det första jag la märke till när jag började min semester var hur lätt jag har för att isolera mig... och eftersom jag ju är och för alltid kommer att förbli en tvättäkta beroende så är jag inte så förvånad... min sjukdom (beroendet) vill ju att jag ska ta avstånd från all form av mänsklig kontakt... tycka synd om mig själv och konstatera att alla människor i hela världen är idioter.
.
Jag trivs att vara ensam hemma i Brännebassalt... och jag är samtidigt oerhört tacksam över att jag har en gemenskap utanför mitt jobb att ta del av... nu är det visserligen rätt många på just mitt jobb som tillhör samma gemenskap men det spelar ingen roll... huvudsaken är att jag varenda dag i mitt liv har en livlina att ta tag i... en livlina där jag träffar vänner och kan bryta mig ur min egen självpåtagna isolering... för om jag inte träffar andra människor så flyttar jag in på samma plats som min sjukdom bor... nämligen mellan mina egna öron... och det funkar ett litet tag... men i förlängningen är det ohållbart.
.
Jag kan välja att vara ensam i mitt eget sällskap... och trivas ganska bra med det... ett litet tag.
.
Eftersom jag har ett jobb där jag träffar massor av människor hela tiden kan det vara ganska skönt att komma hem till ett lungt och tyst Brännebassalt... koppla av och ladda batterierna... och jag trivs ypperligt i mitt eget sällskap... en litet tid... men börjar jag isolera mig så blir jag ganska snabbt lite folkskygg... jag behöver alltså både träffa människor och vara ensam... i en lagom balans.
.
Att ha semester och vara en ogift snart 55-årig snubbe långt ute på landet som i princip är gift med sitt jobb kräver lite planering... en viktig del i den planeringen är att inse att jag behöver träffa andra människor... och här hade det nog uppstått ett problem för mig om jag inte haft mina NA-möte att gå till... för jag är liksom inte killen som helt plötsligt står utanför din ytterdörr... och jag ringer inte heller upp dig för att bara snacka lite skit... nä de gånger jag kommer och hälsar på eller ringer upp det är när vi har bestämt någonting speciellt... som typ åka på semester... gå på fotboll... eller som idag... åka till ett Distriktsmöte i Växjö.
.
Jag är alltså inte killen som ringer mina vänner och frågar om de har lust att leka med mig... och kanske är det någonting som jag borde ändra på och faktiskt ägna min semester åt... tanken svindlar.