... dax.
.
Jaha så var det då dax igen... NA-konvent i huvudstaden hela helgen... tidigt i morgon bitti sätter jag mig i min bil och kör till Ljungby för att plocka upp tre av mina vänner... sen åker vi till Stockholm... och helt ärligt så vet jag inte riktigt vad jag känner för det... än... jag har ju haft semester ett litet tag och då har jag umgåtts en hel del med mig själv... och att då hamna på ett konvent är verkligen en kontrast som heter duga... och jag kan ju bara inte låta bli att undra om lugnet som jag känner inom mig kommer att bestå... missförstå mig rätt nu... jag gillar verkligen att träffa mina fiNA vänner från hela landet... men jag är ändå en liten smula orolig för att det ska bli lite småstressigt med alla människor och den stora staden... det är ju trots allt en viss skillnad mot att gå långa promenader för mig själv längs stranden på Tylösand.
.
Jag hoppas att jag kan få behålla lite av det lugn jag införskaffat mig på stranden... och ge bort det till mina vänner.
.
Men jag har ju lärt mig att det enda sättet för mig att kunna behålla det jag fått är genom att ge bort det... och jag vill mer än gärna dela med mig av den känslan som jag fått av mina dagar på stranden... denna trygghet som jag kan känna inom mig själv är verkligen en gåva för en kille som mig... och... visst... ska det väl gå att vara trygg på ett konvent... hur mycket folk där än är... och hur mycket stad det än finns runt omkring mig... för helt ärligt... att oroa sig brukar vara helt bortkastad tid... jag vet ju egentligen redan att allt kommer att bli precis som det ska bli... att det inte finns någonting att oroa sig för...
.
... eftersom ALLTING ju redan är perfekt... alltid har varit perfekt och alltid kommer att förbli perfekt.