Att härdas...

... tror jag är underskattat.
.
Snackade precis med en kollega om att barnen nu för tiden är väldigt allergiska jämfört med när vi var små... och vi kunde ju inte låta bli att undra lite över vad det kunde bero på... har verkligheten blivit så mycket skadligare... är vår kunskap om allergier så mycket mer utvecklad så att vi till skillnad från när jag var liten idag ser allergierna... eller är det som så att vi har skyddat våra barns från allt som kan vara skadligt så till den grad att de blivit mer allergiska?
.
När jag var liten var det inte riktigt lika farligt att leva... ändå stog vi upp i bilarna utan bilbälte där bägge föräldrarna kedjerökte oavbrytet och innan dess hade vi som små bebisar krupit omkring på marken och käkat jord... vi täljde våra egna pilbågar med vassa knivar och vi bar ingen hjälm när vi cyklade... badade gjorde vi en gång i veckan och på den tiden sa vi att "lite skit rensar magen".
.
Missförstå mig inte... men jag kan bli lite rädd när jag står på en lekplats och ser barnen leka där... de flesta har sin förälder stående i den omedelbara närheten (typ en halvmeter) utifall det lilla barnet kanske skulle trilla eller någonting annat oförberett hända... nästan inga av barnen leker med varandra utan vallas istället omkring av sina överbeskyddande föräldrar... för ve den förälder som inte har full koll på sin unge... hade någon uppfostrat sina barn som jag blev uppfostrad när jag var liten så hade den människan med störtsa säkerhet haft ett besök från soc. att vänta... och skulle lärarna i skolorna behandla barnen som våra lärare gjorde så hade de fått sparken.
.
De barn som jag träffade i Indien var överlag väldigt glada, öppna och väldigt artiga.
.
Jag säger absolut inte att det var bättre förr (för det var det inte)... jag säger bara att barnen inte var lika allergiska på den tiden.

Kommentera inlägget här :