.
Inte med hur jag mådde utan med min föreläsning... för så är det... idag så var jag inbjuden att föreläsa för läkarna som jobbar på vårdcentralerna i Ljungby... och naturligtvis så var jag ganska nervös för hur de skulle uppfatta mitt budskap om hur jag ser på beroendet... men det gick hur bra som helst... allra helst med tanke på att min tid var väldigt kort och jag fick forcera fram lite väl fort i min föreläsning... 45 minuter är inte lång tid även om jag plockade bort det mesta av mitt eget liv ut berättelsen... det fick helt enkelt inte plats.
.
Jag är så himla tacksam över att få vara med i samhället på samhällets villkor.
.
Jag fick också ett litet tillfälle att prata med min doktor och berätta för henne att min mage är en katastrof... minst sagt... och har det inte gått över till nästa vecka så kanske jag behöver läggas in på ett sjukhus för att få dropp och omvårdnad... för hur det än är så börjar min sjukdom faktiskt ta riktigt (och jag menar verkligen riktigt ordentlig) på krafterna och behöver tydligen tas på allvar.
.
Men jag känner att jag är i trygga händer... min doktor bryr sig.