.
Jag kan känna att min medicin funkar i kriget mot min parasit... samtidigt som jag känner mig sämre än någonsin... och jag förstår att det låter lite konstigt men jag kan faktiskt inte förklara det på ett annat sätt... för samtidigt som jag kan känna någon form av ökad energi i min kropp så är jag helt slut... sitter fortfarande hela nätterna på toaletten och då får ni själva räkna ut vilken form mitt bajs har.
.
Jag får sätta all min tillit till de högre makterna och hoppas att de snart gör mig frisk.
.
På något underligt sätt så är det en rätt intressant resa jag gör nu... för även om det är himla jobbigt att vara sjuk en längre tid så lär jag mig mycket... inte bara att det är skitjobbigt utan också att det finns hjälp och att jag klarar av att ta emot den hjälpen... jag lägger mitt liv i händerna på min doktor utan att tveka en enda sekund (eller ja... nästan utan att tveka en enda sekund)... följer hennes rekomendationer och går till apoteket och hämtar ut en medicin som jag tar enligt rekomendationerna... och då ska ni tänka på att jag är en narkoman... och som ni säkert vet så är inte att följa några som helst rekomendationer någonting som vi narkomaner är så himla bra på.
.
Nä nu ska jag på en konferans som ska handla om vad vi ska göra för att hjälpa anhöriga i Ljungby... och det ska bli intressant... inte bara för att jag är frisk och sjukare än någonsin... samtidigt.
Hoppas du kryar på dig snart Peter! men jag kan skönja att du har din humor kvar,även att det är som du skriver obehagligt att lägga sitt öde i en doktors händer..så hoppas jag det snart vänder! Varma kramar
skriven