.
Efter några timmar på jobbet så gjorde jag då äntligen det enda rätta... jag åkte hem... jag fick en påminnelse av en vän att det kanske inte är så bra att flänga omkring när man inte är riktigt frisk... och det är jag den första att hålla med om... när det gäller alla andra utom mig själv.
.
Och jag har naturligtvis hur mycket som helst att skylla på när jag inte klarar av att stanna hemma för att låta min kropp vila sig frisk... jag har förbannat svårt (sannineg är nog att det är i stort sett helt omöjligt för mig) att inte hålla ingångna avtal... visst kände jag redan i morse att denna dagen var som gjord att ligga kvar i sängen... jag var helt slut efter nattens sittningar på dass och mådde helt enkelt tjyvtjockt... men fan... jag hade en föreläsning inbokad och än så länge har jag på dessa snart 12 åren som föreläsare vad jag kommer ihåg aldrig ställt in en föreläsning... det finns bara inte på kartan för mig.
.
Egentligen så kanske det inte är så himla "bra" att alltid vara så jävla "duktig".
.
Och nu när jag tar ett titt på nästa veckas program så inser jag att jag ju inte riktigt har tid att vara sjuk då heller... jag har fyllt min agenda med viktiga möten och föreläsningar hela veckan... eller nja... fredagen har vi faktiskt vikt för lite lek med VågaVa... "VågaVa go ski" på Isaberg... och det är väl tur att jag är född optimist... för jag är fortfarande helt övertygad om att det kommer att lösa sig... och om det inte skulle göra det... ja då löser det ju sig ändå... för det gör det ju alltid eftersom allting naturligtvis fortfarande är perfekt... alltid har varit perfekt och att det alltid kommer att vara perfekt.
.
Och vet ni vad?... Eftersom det ju är ett faktum så slipper faktiskt jag att vara perfekt... det känns riktigt, riktigt skönt ska ni veta.