PETERS BLOGG

... vår parkeringsplats.

.

Det är semestertider... vilket lite då och då innebär att något turist i stan står parkerad på MIN parkeringsplats... och det är inte utan att det irriterar mig en liten smula... ibland så blir jag nästan förbannad... och jag förstår mycket väl att det inte hjälper mig ett endaste dugg att hetsa upp mig för en sådan skitsak... men det är väl något "svenskt" duskaminsannintetroattdukansnominparkeringsplatssyndrom som drabbar mig... för genast så skriver jag arga lappar som jag sätter på bilens framruta... eller okej då... en ganska snäll lapp där jag förklarar med alldeles för många ord att denna platsen minsann är en plats som vi belalat dyra pengar för... vilket ju är helt sant... och att bilens förare gärna får hitta en annan parkeringsplats till sin jättefina och säkert hur dyr som helst BMW.

.

Detta samtidigt som jag inom mig planerar hur jag ska bära mig åt om bilen fortfarande står kvar när vi kommer från stranden i eftermiddag... hur jag för mitt inre ser mig själv parkera tätt, tätt bakom bilen så att den inte går att flytta... som hämnd... att jag då skulle få stanna kvar i stan och inte kan åka hem till Brännebassalt struntar jag i... för känslan är att jag vill ge denna bilens förare en läxa som svider.

.

.

Jag förvånar mig själv med mina tankar... känslan jag fick just nu när jag fick se bilens förare komma och köra iväg med sin bil var nog mest... skam... en minut senare så kommer en av grannarna ner och ber om ursäkt för att hennes son hade ställs sin bil där över natten... och jag berättar för henne att det gör ingenting... och tar emot lappen som hon ger mig... samma lapp jag nyss satte på bilens framruta... och jag tackar tyst min lyckliga stjärna för att jag inte överreagerade totalt för en liten stund sedan och sparkade in sidan på den fina bilen.

.

En sak som var ganska intressant var att jag smög och gömde mig bakom vår VågaVa-buss när jag såg hennes son köra iväg med bilen... det finns en hel del lärdom i det beteendet... suck.