Lite lagom...

... förkyld.
.
Lite lagom gillar inte jag... att vara lite lagom är liksom något som förföljt mig genom livet... och jag har alltid hatat det... och verkligen gjort mitt allra bästa för att vara allt annat än... lagom... om mitt "lagomskap" gjorde så att jag inte kunde vara bäst... ja då kämpade jag för att vara sämst... jag sökte mig hela tiden till ytterligheterna... allt för att slippa vara... lagom.
.
I dag så kan jag förstå drivkraften jag hade... varför jag så intensivt kämpade mot att vara lagom... egentligen så var det inte så konstigt när jag tänker på hur jag mådde som människa... min självkänsla var väldigt låg och jag var helt övertygad om att jag var en helt värdelös kille... att det inte var någon i hela världen som kunde tycka om mig... men om jag bara kunde vara lite mer av allt så kanske det var någon som skulle tycka om mig... killen som sprang fortast i klassen var ju populär... och han som slogs mest på rasterna hade ju sin egen fanclub... men jag som inte var tillräckligt stark eller snabb utan bara så där jävla löjligt lagom... jag kände mig bara utanför.
.
Det kändes lite väl löjligt att inte vara bäst... eller sämt... utan bara lagom.
.
Och fortfarande har jag vissa problem med att vara lagom... som idag då jag är "lite lagom förkyld"... jag bara hatar det... att ha "lite lagom feber" är fruktansvärt... det känns som om jag hellre ligger för döden än är "lite lagom sjuk"... vilket naturligtvis inte är sant eftersom jag ju gillar att leva... men det där "mittemellan" kan vara svårt för mig att tackla.
.
Nu ska jag inte sticka under stol med att det blivit betydligt mycket bättre de senaste åren... för precis som det står på min blogg har jag då äntligen förlikat mig med att jag är en helt vanlig människa... som duger precis som den jag är... och att vara vanlig innebär ju samtidigt att jag inte är annorlunda... och när jag inte känner mig annorlunda så känner jag mig inte heller utanför... och när jag inte känner mig utanför så är jag ju... precis där jag alltid velat vara... en av alla... och när jag nu är en av alla... ja då är jag kanske trots allt ganska... lagom.
.
Så även om jag inte gillar att vara lite lagom förkyld så är jag himla tacksam över att vara en av oss.

Kommentarer :

#1: maritha

vilken tur att vi bor i landet "lagom" :-). du imponerar, med ditt sätt att sätta ord på tankar om din självkännedom. och det är inte så speciellt lite lagom.det är lite mer extraordinärt...;-) gillar din blogg det ska bli en lite lagom vana att kolla in den

skriven
#2: maritha

krya på dej

skriven
#3: peter

Tack för de orden... de var minsann inte lagom ;-)



kram

peter

skriven

Kommentera inlägget här :