... är värst.
.
Så brukar det ju låta... och jag håller inte med... för min släkt är en gudagåva fylld av starka personligheter... det är svårt att gå ifrån en släktträff oberörd och det var med ett leende på läpparna som jag sent i natt kom hem till Brännebassalt... jag var ju som jag skrev igår på ett guldbröllop där jag träffade massor av mina släktingar... och även om jag träffar mina släktingar väldigt sällan så känner jag mig alltid väldigt välkommen... och så har det alltid varit... att jag umgås så extremt lite med min släkt beror inte på att de har valt bort mig... nej... det beror på att jag valt bort dem i stora delar av mitt liv... när man är en aktiv missbrukare så är det ju bara jobbigt att träffa människor som bryr sig på riktigt... de vill ju ofta att man slutar leva sitt destruktiva liv... och då är de ju bara jobbiga.
.
Släkt och vänner är ju någonting som jag inte vill vara utan... ändå valde jag bort dem när jag knarkade.
.
Jag är alltid lite nervös när jag ska träffa släkten... det beror dels på att jag träffar dem så sällan men jag tror ändå att det mest beror på att jag faktiskt tycker väldigt mycket om min släkt... och kanske var det tur att de slapp träffa mig när jag gjorde mitt bästa för att förstöra för mig själv... tack och lov så är jag ju inte den människan längre och då är det lite extra skönt att kunna träffa människor som kände mig innan allt gick åt helvete... för det fanns faktiskt en plats när jag var liten där jag kunde känna mig helt trygg... hemma hos min mormor och morfar där jag tillbringade tid både på vintern och sommaren... och när jag träffar min släkt så känner jag igen den bullriga goa stämningen från min barndom... för är det en sak som min släkt inte är så är det tyst... nej det är ett himla liv mest hela tiden... högt i tak och en tillåtande atmosfär fylld av kärlek... det skrattas väldigt mycket och då även åt allvarliga ting... det gillar jag... och bland det sista min mormor sa till mig när jag träffade henne var att "humor är viktigt"... hon hade så rätt så rätt.
.
Jag är och kommar nog att förbli en lyckligt lottad kille... kanske för att jag aktivt väljer att vara... lycklig.
