.
I fredags så mötte vi våren på VågaVa... en sväng ner till Tylösand och på vägen hem käkade vi underbar italiensk glass på Richardos... och för mig är Tylösand någonting alldeles extra... när jag kommer ner till stranden där så känner jag hur lugnet sprider sig i mitt inre... det spelar ingen roll vad det är för väder eller hur varmt/kallt det är... för är det någonting som jag lärt mig av den vackra stranden så är det att ingen dag är den andra lik.
.
Det är nästan lite väl spännande att gå på isen och känna hur det gungar under en.
.
Det fanns en tid då jag trodde att Tylösand enbart var ett ställe som man besökte tillsammans med 30 000 badande sommargäster en varm dag i Juli... och jag kunde inte ha mer fel... här hittar jag lugnet i mig själv året runt... och de regninga dagarna på sommarna är något som jag faktiskt kan rekomendera... och visst... en vacker vårvinterdag som idag är ju inte heller helt fel... ta det bara väldigt försiktigt om ni ger er ut på isen... väldigt försiktigt.