PETERS BLOGG

.

Mitt tålamod börjar tryta lite när det gäller min krånglande mage nu... och det är sannerligen en gåva att kunna skriva av mig lite av min bristande tolerans här på min blogg... jag är ju personligen inte så himla bara på att vara sjuk... blir mest bara förbannad faktiskt... och mitt sätt att hantera min krånglande mage är oftast att förneka det faktum att den krånglar med mig... det funkar hyfsat men av naturliga skäl så blir jag ju påmind rätt ofta.

.

Jag ligger inte för döden och mina symtom är överkommliga... det som börjar bli riktigt jobbigt är att jag inte blir frisk... att det på två och en halv månad inte har skett någon förbättring... att jag idag (bara för idag) mår sämre än någonsin... det gör mig trött på riktigt... trött på doktorerna som inte kan fixa till mig... trött på den svenska sjukvården för att den är så ofattbar långsam i sitt aggerande... trött på att ha ont i magen... och trött på att vara trött helt enkelt... det tar massor av energi att inte vara fullt frisk.

.

Någon kanske tror att jag nu med facit i hand ångrar att jag åkte till Indien och blev bekant med min parasit... men ingenting kan vara mer fel... sjuk kan man bli vart man än befinner sig... och jag är helt övertygad om att jag kommer att lära mig någonting om mig själv av allt detta spektakel med min parasit... någonting som jag för övrigt redan märkt... för jag kan faktiskt för det mesta acceptera mina symtom med resultatet av att jag "släpper taget" om dem och tänker på något annat... vilket ju innebär att jag inte går omkring och känner mig sjuk 24 timmar om dygnet... det räcker gott och väl med en timme eller två.

.

Och det är inte det enda som jag lärt mig på dessa två och en halv månad... långt ifrån... en sak som berör mig väldigt djupt är alla mina fina vänner som bryr sig om min hälsa... jag är kanske inte så bra på att säga det åt dem men det betyder mycket... även om jag inte tycker om att prata om min mage längre så värmer det... och vem vet... kanske kan jag bli en smula mer ödmjuk inför andras sjukdommar också... men det är långt ifrån säkert eftersom jag ju fortfarande mest bara blir trött när det gäller sjukdommar... trött och irriterad... jag gillar nog inte känslan av maktlöshet... vare sig det gäller egen sjukdom eller andras... jag är ju en kille som vill lösa problem... inte leva i problemen.

.

Skönt... nu har jag fått gnälla av mig all frustration här och nu... och slipper tänka mer på det idag... tur för jag har faktiskt lite annat att göra än att vara sjuk... strax åker jag iväg till Ljungby på ett distriksmöte... tjoho.