.
Jag trivs alldeles ypperligt när jag som nu får tillbringa några dagar helt ensam hemma i Brännebassalt... jag trivs nästan lite för bra i mitt eget sällskap... för jag har ett väldigt stort behov av att regelbundet träffa andra människor... tillbringar jag för mycket tid med mig själv så blir jag... jag vill väl inte säga folkskygg men låt oss säga så här... jag är en liten smula mer inåtvänd när jag varit helt ensam i några dagar... ett tillstånd som tack och lov snabbt går över när jag träffar mina vänner... IRL... för att umgås på nätet är inte alls samma sak som att träffas i verkligheten för mig.
.
Att få gå omkring här hemma i mitt eget sällskap och att trivas med det är en gåva... och absolut någonting som jag verkligen uppskattar och njuter av... visserligen så kunde jag varit betydligt "duktigare" och fixat och trixat med trädgården... städat... och fan vet allt... men det struntar jag i och går hellre omkring i min morgonrock hela dagen och gör absolut... ingenting... en sanning som förvisso inte är helt sann eftersom det faktiskt händer att jag fixar till det lite grann här hemma också... förvisso kan det ta väldigt lång tid men till slut så blir det faktiskt gjort.
.
Att vara ensam kan vara skönt men det är tillsammans vi växer som människor.
.
Att vara ensam behöver inte vara samma sak som att känna sig ensam för mig... jag kan nog faktiskt känna mig betydligt ensammare i en grupp om jag tänker efter... det har jag själv fått uppleva alltför många gånger... och jag är glad över att jag idag har "verktyg" att göra någonting åt den sortens ensamhet... ofta handlar det för mig om att öppna min mun och berätta för någon hur jag egentligen mår... då tar jag det där viktiga steget in i gruppen och känner mig som en del av den... och känslan som jag nyss kände... försvinner.