.
Lyder ett gammalt klassiskt ordspråk i "hängflygkretsar"... och jag undrar om det någonsin har stämt så bra som igår... det är en väldigt ledbruten kille som sitter här och bloggar just nu... jag har ont i hela kroppen efter att ha släpat min vinge upp för backarna i Hammar hela dagen igår... men det var det värt... för nu har jag flugit in min nya vinge... nu blev det mest att träna start och landning i svag vind... och jag är tacksam över att jag monterade hjul på min vinge... för det blev två lite "hårdare" landningar... till mitt försvar vill jag säga att det är lite svårare att landa när det inte blåser någonting... det går helt enkelt betydligt fortare... men eftersom jag hade hjul på vingen så slapp jag att böja några bygelben.
.
Här bär jag fram min vinge till starten för att flyga ner och landa ännu en gång.
.
Nu är det "bara" att vänta på det "sista" steget i mitt mål för min flygning... att gå en "hangkurs" för att under kontrollerade former kunna flyga hang på nere på Hammars backar (eller var jag nu hamnar någonstans)... och jag är faktiskt ganska stolt över mig själv som ger mig chansen att "göra om och göra rätt"... för det svåraste med att börja flyga igen efter över 20 år har faktiskt varit att tillåta mig själv att vara "nybörjare"... visserligen så märkte både jag och mina instruktörer att jag har flugit tidigare... det är ju lite som att cykla... det där med att hålla balansen sitter i ryggmärgen... och det kan jag känna när jag flyger... jag tänker liksom inte så himla mycket på vad och hur jag gör och aggerarar rent praktiskt när jag flyger... jag "bara" flyger... precis som när jag cyklar.
.
Nu har jag iallafall elevbehörighet... jag har klarat av och blivit godkänd på backglidningen, teorin, höjdflyg samt flugit in min vinge under översikt av en intstruktör... är försäkrad och får ge mig ut att flyga på helt egen hand enligt reglerna som finns för oss hängflygare... så nu ska jag "bara" se till att klara av att få "hangbehörigheten" också.
.
Annars så var det nog det mest intressant att jag var ganska rädd innan de flesta starterna jag gjorde igår... en rädsla som gör att jag spänner mig en liten smula när jag landar... vilket i sin tur hämmar min landning eftersom jag då får en tendens att hålla lite för hårt i bygeln... varför jag är rädd vet jag inte riktigt... men det är skönt att inte vara så himla rädd för att vara rädd längre... och det gör att jag känner stort hopp om att kunna acceptera och bli vän med min egen rädsla för att se den förändras till det lugnet som jag behöver för att landa tryggt och säkert.
Bra jobbat! dunk i ryggen och kram :)
skriven