... är inte alltid så lätt.
.
Jag befinner mig ju fortfarande i en situation av närmast total ovisshet... och naturligtvis så känns det... massor av känslor pockar på i mitt inre och det är ju bra... för även om jag är himla orolig just nu så hade jag haft ännu större anledning till oro om jag inte varit orolig... hänger ni med?
.
Att det ibland känns som om känlorna lever ett helt eget liv är väl inte så konstigt... bara mänskligt.
.
Tack och så har jag mina skyddsnät som jag kan använda mig av när det händer jobbiga grejer... och jag har lärt mig mycket genom åren... en av dessa saker som är viktig för mig är att prata... att prata om det jag inte vill prata om... att sätta ord på mina känslor... och att få ut alla dessa tankar som finns mellan mina öron... annars så tar ju känslorna över... och jag blir helt känslostyrd... ett för mig livsfarligt tillstånd... för om jag låter mina känslor styra över mina handlingar så blir resultatet därefter... och gäller det oro och rädsla så kan det för det mesta bara sluta i katastrof.
.
Med kärlek är det en helt annan sak... kärleken är en god kraft och ingenting som jag behöver vara rädd för... aldrig någonsin... och för mig är det väldigt viktigt att jag får ur mig all oro och rädsla och istället göra plats för ännu mer kärlek... för jag tror på kärleken och kärlekens kraft... det är i alla fall vad mitt förstånd säger till mig... när jag pallar att hålla huvudet kallt... och det litar jag på... för kärleken är stor... mycket större än vi vågar tro.
Känner så med dig Peter. Skönt att du har människor som finns till stöd för dig. Kram <3