... i Berlin.
.
Det är fotbollsgala på TV... och man visar ett inslag om matchen i Berlin där vårt svenska landslag lyckades med den helt osannolika bragden i Berlin... då vi lyckades kvittera till 4-4 efter att ha legat under med 4-0... mot Tyskland... på deras hemmaplan... och jag kan fortfarande känna känslan som jag kände när jag stod upp och skrek rakt ut med mina vänner på krogen i halmstad där vi tillsammans kollade på matchen... några i sällskapet hade lite tidigare på kvällen gett upp och gått hem... förbannade... besvikna... och uppgivna.
.
Vi var några som skojade om att vi nu hade chansen att få uppleva ett mirakel... och skrattade lite åt våra egna skämt om den smått klassiska vändningen vi fantiserade om... för att vända på ett 0-4 underläge fanns ju inte på kartan... inte en enda dag i veckan... och ni kan ju bara tänka er hur vi reagerade när det hände... när miraklet skedde... när bragden i Berlin blev verklighet... det var och är stort... mycket stort.
.
Fotboll berör... engagerar... underhåller... och är så himla underbart... tycker jag.