... vill jag väl inte kalla det för.
.
Men... jag känner en stark oro i min kropp... en väldigt olustig känsla som inte riktigt vill släppa tagen om mig... en känsla som gör att jag vill isolera mig... dra mig tillbaka och som gör mig blyg inför mötet med andra människor... det känns liksom lite som om jag varit lite "för mycket" peter ett tag nu... nästan som på den tiden då man vaknade upp på morgonen efter en fest och bara visste att även om man inte kom ihåg någonting från kvällen före så kompenserades det tyvärr med att ALLA andra mycket väl kom ihåg vad jag hade gjort... och visade det genom att hålla sig på behörigt avstånd från mig eftersom jag naturligtvis precis som vanligt gjort bort mig kraftigt... DEN känslan är inte skoj... det är inte ens lite rolig.
.
Har ni någonsin känt en känsla av att ni gjort någonting ni inte borde gjort... men ändå inte riktigt vet vad det är?
.
Det känns lite grann som jag gjort någonting som jag inte borde ha gjort men glömt bort vad det var... eller... kanske som någonting som jag borde ha gjort men glömt bort att göra... eller... som att jag borde fattat varför jag känner som jag känner utan att veta vad det beror på... eller... att jag bara är en liten smula osäker på hur det ska gå med vårt projekt i skolan... jag gillade inte riktigt hur det slutade sist... jag skulle nog helst vilja göra om och göra rätt... eller åtminstone annorlunda...
.
... kan någonting så trivilialt verkligen kännas så här olustigt... herregud.
Hej Peter! Så brukar jag känna i skolan ibland när vi gått igenom gamla känslor och mönster. Det är så mycket som kommer upp och som man behöver bearbeta. Då kan jag också bli sådär att jag känner att jag har öppnat mig för mycket och vill bara dra mig undan och låta allt nytt som kommit upp sjunka in. Tror det är en rätt hälsosam reaktion egentligen! Ta hand om dig och tack för en trevlig fikastund på Våga Va! Kram Annika.