... är ju vår modell.
.
Vi på VågaVa har vår egen lilla nich på mässan... den har vi haft sedan den första gången vi var på en mässa för en herrans massa år sedan... och det är att vi kramas... det har liksom blivit våran grej... som för det mesta är väldigt uppskattad... de flesta människor blir faktiskt glada över att få en kram... och jag kunde inte låta bli att le lite extra inombords när jag kramade en alldeles speciell tjej idag... och låt mig berätta varför hon är alldeles speciell för mig.
.
Det hände sig en gång för länge sedan... i början av min drogfrihet... jag var på ett av mina allra första NA-konvent i Sundsvall (ett midsommarkonvent) och där fick jag syn på en tjej som jag tyckte var den vackraste människa jag någonsin sett... kanske inte så ovanligt för en nynykter missbrukare men jag lovar... hon var någonting alldeles extra... och jag ville så klart prata med henne... men jag vågade inte... föränn den sista timmen på den sista dagen... då jag tog mod till mig och gick fram till henne... helt förvirrad stammade någonting om att hon var den vackraste människa jag sett... för att sedan vända på klacken och springa därifrån.
.
Idag så kan jag faktiskt le lite grann åt mig själv och hur jag betett mig mot vissa kvinnor som jag träffat.
.
Det gick ett eller två år till innan jag träffade henne nästa gång... denna gången på ett konvent på Gotland... och eftersom jag nästan dagligen fantiserat om denna kvinna och nästan redan flyttat ihop och levt lycklig i alla mina dagar med henne i mina fantasier mellan mina öron så blev mötet om möjligt ännu värre denna gång... jag stammade... svettades... och såg säkert helt psykotisk ut när jag försökte mig på att prata med henne... och jag vill minnas att hon såg lite rädd ut... eller okej då... vettskrämd eftersom hon med all rätt säkert trodde att hon hade en komplett galning framför sig... och man kan lugnt säga att jag gjorde bort mig.
.
Lång, långt senare så träffade jag faktiskt henne på Gullbranna... hon hakade på ett av mina yoga-pass... jag har naturligtvis aldrig berättat för henne om mitt tidigare intresse för henne... kanske kommer jag att göra det en dag men det är inte så viktigt... jag kan le åt hela historien idag... och när jag idag gav henne en kram var jag inte längre rädd... utan mest glad över att få krama om denna vackra kvinna och utbyta ett litet gåtfullt leende.
Kramar är bra! Jag har hört någonstans att en människa behöver minst fem kramar om dagen. Så krama på! :)
Kram kram