... kom inte som en överraskning.
.
Att jag som uppdragsstudent blev godkänd på kursen vi gått på Lunds Universitet kom inte direkt som en överraskning... jag har ju gjort alla mina uppgifter och ska vara nöjd med mig själv... men mest nöjd är jag nog för allt som jag fått lära mig... och då inte minst för alla fördommar som jag krossat... och då menar jag inte några andras fördommar utan mina egna... inte hade väl jag en endaste aning om att jag bar omkring på en massa fördommar men tyvärr så måste jag erkänna att så var fallet... men jag har fått lära mig att jag har förmågan att öppna mina egna ögon och se på världen på ett nytt sätt... och bara det är ju värt hur mycket som helst.
.
Frihet kan vara att få en möjlighet att krossa sina egna fördommar och se på livet med nya ögon.
.
Jag erkänner att jag har haft fördommar mot universitetsstudenter... lärare... mot människor från andra organisationer... myndigheter... och en massa andra människor och instutioner som jag inte kommer på just nu... och att mina fördommar nästan uteslutande beror på okunskap och rädsla... rädsla över att ha fel och rädsla för att min egen osäkerhet... och nu när vi ändå pratar om rädslor så måste jag få berätta att det känns lite sorgligt att skiljas från skolvärlden... eller rättare sagt alla de fina, varma och helt underbara människorna som jag har fått gåvan att lära känna... jag har nog alltid varit lite rädd för att släppa in människor på livet... vilket nog egentligen beror på att jag är rädd för känslan av övergivenhet som kan uppstå vid seperationen från de jag tycker om... och visst är det ledsamt att skiljas från mina nya vänner... fast vid en närmare eftertanke så kommer de ju att finnas kvar... i mitt hjärta... och det känns himla bra.