Jag vill inte...

... sluta skolan.
.
Ni hörde rätt... och egentligen så handlar det kanske inte så himla mycket om skolan utan mer om vår klass och då inte minst den gruppen som jag tillhör... igår när jag satt här hemma i Brännebassalt så överfölls jag av en väldigt stark känsla... en känsla som berättade för mig hur mycket jag kommer att sakna dessa helt underbara människor som släppt in mig i sin grupp... eller förlåt... vår grupp.
-
Vi har tillsammans lyckats knirpa ihop ett projekt som handlar om ett utbyte av erfarenheter mellan familjer.
.
Att vi har fått ihop ett projekt som jag tror på är egentligen av underordnad betydelse om ni frågar mig... då är det mycket intressantare att studera med vilken respekt till varandra som vi har löst vår uppgift... på ett mycket kärleksfullt och samtidigt väldigt konstruktivt sätt har vi lyckats hålla våra tidsschema... hittat lösningar på problemen vi stött på... och vi har haft skoj... skämtat och stöttat varandra... det har varit högt i tak och extremt effektivt samtidigt... och jag kommer att sakna min grupp... jättemycket.
.
Så jag är glad och stolt över vad vi gjort... men... på samma gång kan jag känna en stor sorg över att vi snart är färdiga med vår skola... jag hade nog helst fortsatt att hänga med dessa underbara människor som jag träffat på mitt äventyr som student på Lunds Universitet... men men livet går vidare... fler äventyr väntar bakom hörnet... och jag har ju några dagar till som jag kan njuta av studentlivet.
 

Kommentarer :

#1: Caroline

Det är sorgligt för oss med! Men vi kommer och hälsar på i Halmstad och testar på beach yogan :) du kommer vara saknad Peter!!! Kram carro

Svar: Ja det är ju jättesorgligt... ni har verkligen fastnat i mitt hjärta.Men som du säger... vi springer säkert på varandra :-).

kram
peter

skriven

Kommentera inlägget här :