... är också en konst.
.
Så var det då söndag igen... och jag har väl inga planer alls för denna dagen mer än att jag ju måste få i mig lite mat... en uppgift som innebär att jag är tvungen att förflytta mig från mitt hus ute i skogen till en affär... ett hyfsat äventyr när man bor som jag gör... det innfinner sig omedelbart vissa funderingar när jag ska åka hemifrån... räcker det med att ta bilen och köra en mil in till Lidhult... eller handlar det om att åka fyra mil in till stan... ska jag kombinera det med ett annat ärende... och i så fall med vad då... åker jag in för att vara med på yoga klockan 16.00 så passar det ju även med ett NA-möte klockan 18.00... och då blir ju frågan om när jag ska äta... precis före yogan är ju inte bra... ska jag vänta tills efter mötet så blir det ju himla sent... och jag vill ju inte åka in och tillbringa alltför många timmar i stan bara för att jag behöver käka lite tidigare... suck... det blev helt plötsligt himla jobbigt mellan mina öron.
.
Livet på en pinne är inte alltid så enkelt som det kan låta... det gäller ofta att hålla balansen så gott man kan.
.
När jag tittar in i frysen så ser jag att min son lämnade ett paket köttbullar när han var här sist... och i skafferiet har jag ett paket snabbmakaroner... och en mindre frukost kan jag också skrapa fram utan att behöva lämna mitt hem... kanske är det en bättre idé att stanna hemma och göra ingenting istället... för då blir det säkert någonting gjort.