... människor.
.
Jag träffar många människor i mitt liv... överallt och ingenstans... och jag börjar verkligen förstå i djupet av mitt hjärta vilken lyckligt lottad kille jag är som har så många vänner i mitt liv... det är inget som är en självklarhet i vårt avlånga land har jag förstått... för det är fan inte lätt att hitta nya vänner i min ålder... jag går ju liksom inte bara fram till någon på gatan och frågar om han/hon vill hänga med mig... och de natuliga samlingsplatserna är ganska få... det krävs ganska mycket av mig själv för att börja snacka med en okänd människa på ett fik... och det är ju inte helt säkert att det hade varit så uppskattat heller... i vårt land så verkar vi hålla oss på vår kant och vi kanske är lite rädda för att bli avvisade.
.
Det var fint att se hur stora delar av befolkningen i Halmstad gick ut på gatorna och umgicks på kulturnatten i lördags.
.
I lördags så gick människorna i min lilla stad ut för att spankulera på stadens gator och uppleva kultur... då växte det upp lite öar överallt för umgänge... och det är ju så himla fint när vi människor umgås med varandra... att samlas och känna gemenskap är fantastiskt så visst behövs dessa samlingsplatser... och då inte bara på kulturnätterna utan alltid... och de kanske finns... hela tiden... det kanske bara är jag som missat dem.
.
Men det är jag i så fall inte ensam om... för jag träffar som sagt många människor i mitt liv... och alltför många av dem jag träffar berättar för mig om att de är väldigt ensamma... det verkar nästan vara en "folksjukdom" och alltför vanligt om ni frågar mig... och jag undrar lite om hur man bär sig åt för att träffa nya människor i sitt liv om man inte har ett jobb som mitt... eller tillhör samma gemenskap som mig... hur bär sig människor åt för att skaffa lite nya vänner?
Barn lär känna varann spontant o genom lek oftast, vuxna genom jobb och intressen oftast . .. skaffar man sig nån form av hobby brukar man ju med tiden träffa på en del intressanta människor :)