... är kanske en överdrift.
.
Men jag sitter på jobbet... fullproppad med Ipren och mår betydligt bättre än igår... så jag känner mig faktiskt helt okej efter omständigheterna... visst har det tagit på krafterna nu när min kropp har fått kämpa mot några baciller, virus eller vad det nu kan ha varit som attackerat mig i några dagar... hur det går till rent teoretiskt när min egen kropp kämpar mot sjukdommen vet jag väl inte... men jag har i några dagar verkligen fått lära mig hur det känns i praktiken... och nu känner jag mig en smula... matt.
.
Mitt arbete idag kräver ingen större fysisk ansträngning av mig och det känns ganska bra att vara på benen igen.
.
Jag känner stort hopp när jag pratar med min kollega... igenkännandets underbara magi... han hade haft precis samma symtom för ett litet tag sedan... kunde beskriva exakt samma sjukdomsförlopp... och han är uppenbart helt frisk idag... eller nja... nästan i alla fall... allt tyder i alla fall på att det värsta är över nu... jag är tillbaka i verkligheten... underbart.