... är jag allt.
.
Om en halvtimme så ska jag presentera mig framför klassen... och jag skulle verkligen ljuga om jag sa att jag inte var nervös... för det är jag... kanske för att jag ställer för stora krav på mig själv... inte så konstigt kanske när man tänker efter på vad jag brukar syssla med... och då tänker jag på hur ofta jag står framför människor och föreläser... men detta är liksom en helt annan grej... tror jag... jag har inget manus och tänker bara ställa mig framför klassen och se vad som händer... och då kan det ju gå lite hur som helst.
.
Ibland så är det så himla enkelt att vara peter... men andra gånger så vet jag knappt vem jag är längre.
.
Vem är jag... det är ju liksom olika från dag till dag... jag är som sanningen i ständig förändring... och jag gillar ju det... att det inte är statiskt utan att sanningen hela tiden förändras... igår så berättade en av mina klasskompisar att hon kom från Ekeby (en liten håla som ligger några mil utanför Helsingborg)... och jag stelnade till... mina minnen av den byn är inte så vidare roliga... och jag funderar på om jag ska berätta om dem inför klassen strax... eller om att jag bott i Helsingborg på den tiden då det stavades Hälsingborg och gått mina första skolår i denna staden... och just nu verkar det ju faktiskt som om jag kommer att avsluta min skolgång här också... men man vet ju aldrig... jag kanske kommer att gå i fler skolor innan mina dagar är räknade.
.
Fan... egentligen jag har så mycket jag vill säga... och så kort tid på mig... det är nog mest därför som jag är nervös... men jag tänker i alla fall börja (och förhoppningsvis även sluta) med att berätta att jag är en vacker och värdefull människa... sen får vi väl se vart det spåret leder mig någonstans... hupp nu har jag ju helt plötsligt en plan... en början och ett slut... tjoho... jag är förberedd.
Det var superintressant att lyssna på dig! Och det var fantastiskt att du inledde med att du är en vacker och värdefull människa, det borde alla göra! Grym blogg du har.