... ger mig mycket.
.
Fick en uppgift av min sponsor igår... som ville att jag skulle skriva om en händelse i mitt liv där jag reagerade på ett sätt som var rätt skrämmande... och nu sitter jag här och minns tillbaka och försöker ta reda på vad det egentligen var som hände... när jag tappade all kontakt med det förstånd jag kan ha och togs med på en resa som jag inte skulle vilja önska min värsta fiende... och när jag skriver så kan jag riktigt känna hur det kändes när det hände... men med en väldigt stor skillnad... distansen... att skriva om saker ger mig den nödvändiga distans till mig själv som jag behöver för att kunna se vad det egentligen var som hände den gången.
.
Ibland så kan det vara på sin plats att luta sig tillbaka och reflektera lite över vad som hänt.
.
Jag märker hur bra det är för mig att skriva ner mina tankar och funderingar... ta bara det här med mitt steg-arbete... jag mår betydligt bättre när jag sitter och skriver en fråga varje dag... då befinner jag mig i en process där jag utvecklas... och det känns tydligt... så nu när jag var klar med mitt 10-steg så ville jag ju gärna fortsätta omedelbart med steg 11 (kanske inte så konstigt eftersom det viktigaste jag fått med mig än så länge när jag skrivit i mitt tionde steg är just ordet... genast... omedelbart)... nu tyckte inte min sponsor att det var ett så bra förslag så han gav mig istället denna nya uppgiften... vilken jag kastade mig över med liv och lust... det ska blin intressant att se vad det skrivandet kommer att leda mig... att det blir som det ska bli är jag helt övertygad om... för att skriva är ett mycket bra verktyg om man vill lära känna sig själv... det vet jag idag.