... om resan vi kallar för livet.
.
Känns fortfarande så där skönt tomt mellan mina öron när jag sätter mig för att skriva en blogg... kanske beror det på att jag har det lite FÖR bra i mitt liv just nu... gillar liksom läget så mycket som det går att gilla läget eftersom jag ju gillar läget alldeles extra mycket idag... och då är det lätt att som jag gör just nu... befinna mig i det som vi kan kalla för "nuet"... jag skulle nog inte ha något emot att stanna tiden när jag mår så här bra... men... eftersom jag ju är en kille som vill fortsätta utvecklas och hitta på mer spännande saker i mitt liv... så vill jag ändå inte nöja mig med att ha det bättre än bäst... det är ju trots allt resan som är målet... och som jag ser det... ressällskapet.
.
Tillsammans gillar jag...
.
Livet på livets villkor är ju en spännande resa... det är lätt att gilla läget när allt är bra... det klarar nog de allra flesta av... men att däremot gå igenom de betydligt jobbigare bitarna utan att bryta ihop är inte alltid lika enkelt... det är väl också då vi får reda på vilket ressällskap vi valt att resa med... har vi vänner som låter oss vara oss själva även om vi är ledsna... klarar vår relation till den vi älskar av en kris... fixar vårt resesällskap att stå ut även då tåget är försenat och ingenting nytt händer på ett tag... livet kan ju vara en smula långtråkigt ibland... men helt ärligt... med rätt sällskap på resan som kallas för livet på livets villkor blir problem till lösningar... därför så väljer jag mitt ressällskap med omsorg... och jag är en enkel kille... jag nöjer mig med det bästa.
Nuet er fantastiskt. Jag har flyt nu och tänker rida på den vågen. Väljer mitt resesällskap med omsorg.
Tack