... och att luras.
.
Läste i blaskan om teckentolken på Nelson Mandelas begravning som lurades... han hittade visst själv på själva tecknandet under tiden han tecknade och de döva fattade ingenting... och jag kunde inte låta bli att skratta... för någonstans så tycker jag att det var humor på en hög nivå... och jag tror faktiskt att Nelson Mandela kunde passa på att le i sin himmel åt det hela... och jag skrattar inte åt de döva som inte kunde lyssna på de olika talen... jag skrattar åt situationen... hur en snubbe som uppenbarligen inte kan teckenspråket inte ens överväger att tacka nej till jobbet... nä... istället så bara kör han på... alvarligt och utan att röja en min sitter han och hittar på egna tecken framför en hel värld... man kan ju inte låta bli att beundra en kille som tolkar presidenters tal med egna påhittade tecken... och fråga sig själv hur han tänkte där... trodde han att ingen skulle märka det... eller trodde han kanske att han kunde teckenspråket?
.
De som ljuger bäst är oftast de som själva tror att de pratar sanning.
.
Jag vet mycket väl om hur det är luras... jag lyckades ju lura mig själv i hur många år som helst att jag hade kontroll på mitt drogande... jag måste erkänna att det var min sanning... och även om det var många som berättade för mig att jag hade fel så trodde jag inte på dem... de var nog mest bara avundsjuka eftersom de inte hade koll på sina egna liv... trodde jag... men... jag är idag glad över att kunna berätta för dem )och inte minst mig själv) att jag hade fel... jag hade ingen som helst kontroll över mitt drogande... det var bara något som jag hittade på... med precis samma övertygelse och självklarhet som en teckentolk i Sydafrika... så man kan ju fråga sig själv om vem som egentligen lurar vem... den som luras eller de som blir lurade?