... hos terapeuten.
.
Det är inte utan att jag är en liten smula nervös... eller nervös är nog fel ord... en lite spänd förväntan speglar nog bättre känslan jag känner inför mitt andra besök hos terapeuten... och kanske behöver jag tillämpa lite av det jag fick med mig första gången... typ att andas... för förväntningar är lite luriga... jag vill nog hellre bara ta det lite som det kommer... har jag för stora förväntningar så lär jag med stor säkerhet bli besviken... det är i alla fall min erfarenhet av att bygga upp för stora luftslott mellan öronen.
.
Kommer ihåg i min ungdom när jag var ute och tågluffade... hur jag byggde upp stora förväntningar om hur det skulle vara när jag nådde fram till ett visst resmål... levde liksom in mig så mycket i mina egna förväntninger och fantasier att ett besök i verkligheten nästan aldrig kunde matcha mina egna drömmar... så även om det blev hur bra som helst så kändes det nästan som om ag redan hade varit där... i bästa fall... oftast så kunde tyvärr inte verkligheten leva upp till mina drömmar... och då blev jag så klart besviken... fast å andra sidan... när jag tänker efter så var det en väldigt lärorik upplevelse... för det var då jag lärde mig att det är resan som är målet.
.
Det är resan som är målet... här och nu rullar livet förbi och väntar på att få upplevas.
.
Men visst... även om jag just nu gör mitt allra bästa för att ta det lite som det kommer så ska jag i ärlighetens namn få lov att berätta för er... att jag inte riktigt kan sluta fundera lite över hur det ska bli hos min terapeut idag... jag är ju trots allt inte mer än människa... och det enda jag kan kräva av mig själv är att göra så gott jag kan... det räcker långt.