... hos terapeuten.
.
Rackarn vad duktig hon är min terapeut... kanske kan det bero lite på att jag är väldigt villig till att göra en förändring... men ändå... hon hittar snabbt rätt och det känns lite som om hon ser rätt igenom mig... vilket väl är lite av själva meningen med hela grejen... jag vill ju ha hjälp med att klä av mig mina olika roller och hitta in till mitt sanna jag... och ja... jag känner mig väldigt hoppfull... det är nästan så att jag blir en smula förvånad... kan det verkligen vara så här... får jag lov att säga... kanske fel ord men ändå... enkelt.
.
En sak är i alla fall helt säker... det bor inget monster inne i mig... jag är en shysst kille på riktigt.
.
Jag har inte alltid varit särskilt villig att låta någon hjälpa mig att hitta mig själv... "kan själv" har väl tyvärr varit ett av mina honörsord... "ensam är stark" är en annan gammal klycha som jag gått omkring och burit på... och det är förvånande hur hårt dessa i sak helt sinnesjuka påstående har suttit fast i mig... och tyvärr måste jag nog erkänna att de fortfarande gör sig påminda lite då och då... även om jag tack och lov sakta men säkert håller på att tillfriskna från dessa väldigt destruktiva ovanor... långsamt, långsamt sker det mirakel även med mig... och det mina vänner är himla skönt... för jag vill faktiskt vara fri... på riktigt.