... egentligen?
.
Det dyker upp lite tankar av alla de slag mellan mina öron... och det är väl helt normalt... men jag kan ändå inte låta bli att undra vem jag är... egentligen... jag har ju alltid haft lite svårt för att se mig som "normal"... och kan ibland undra om det finns någon som på riktigt anser sig vara helt... "normal"... är vi inte alla lite "speciella"?
.
För visst är det väl ändå så att vi alla vill vara... lite... "speciella"... och då allra helst för någon som vi själva tycker är "speciell"... eller?
.
Allra helst så vill jag nog vara "speciell" tillsammans med någon som jag tycker är "speciell".
.
Det händer mycket mellan mina öron just nu... och mötet med terapeften igår satta också igång en hel del varksamhet... som att jag börjar fundera lite på vem jag är... egentligen... undrar om de tankarna är bra för mig?