... Jag missade visst planet.
.
När jag kom till flygplatsen för att checka in upptäckte jag att mitt plan lyfte redan i går... Jag hade visst tagit fel på dag ... Och tro mig när jag säger att det kändes ganska lugnt... Att bli strandsatt på Bali är inte hela världen... Ett litet tag tändes ett hopp om att ta ett lite tidigare plan... Men det var tyvärr fullt och jag hade "bara" kommit till Amsterdam... Men när jag väl accepterat det faktumet så gick jag till Qatar och snackade med dem... Och kanske finns det en plats på söndag för mig... Om det funkar med biljetten jag redan köpt vet jag inte just nu... Vi skulle höras av lite senare.
.
När jag kom tillbaka till hotellet skrattade de gott åt min historia... Men tyvärr kunde de inte boka in mig på ett dyk i morgon eftersom det fattades instruktörer ... och det tyckte jag var synd även om de berättade för mig att det var så Strömt just nu att myndigheter helst inte ville att de skulle dyka överhuvudtaget ... Så jag får väl se hur jag tillämpar mina extra dagar här nere i värmen... Det löser sig alltid.
.
annars så känner jag mig faktiskt lite ensam idag... De flesta av mina vänner här nere har åkt hem och det känns lite tomt... Att lära känna underbara människor har ett pris... Och det betalas när man skils från dem... Det kan nästan kännas som en bit av hjärtat slits ur kroppen när de kommit riktigt nära... Och jag har fått uppleva en sådan kärleksfull vänskap här... underbara människor... Och det är en gåva att få uppleva känslan av att släppa in vackra människor ända in i sitt hjärta... Utan att behöva ta på sig några masker ... Jag har lärt mig att peter är helt okej precis som han är... Och jag har som mål nu att fortsätta leva naken... Utan alla mina masker ... Det får bära eller brista... Att vara sann mot mig själv har högsta prioritet... jag behöver inte vara någon annan längre... Det får vara slut med det... För jag gillar killen som bor i min kropp... Skarpt.
.
kanske var det någon mening med att jag missade planet... Så att jag får lite extra tid att landa i mig själv ... och eftersom jag faktiskt fick en välsignelse på vägen till flygplatsen av en gubbe som gav mig ett pillemariskt leende och en tumme upp... Ja då är säkert allt precis som det ska vara... Och för mig är det bara att hänga med på resan som min högre makt bjuder mig på... Och om jag kollar på den månaden jag varit här så kan det ju bara inte finnas någonting att vara rädd för.
.
det fanns ingen plats för mig att dyka... Men nu satt jag och hängde med den svenska instruktören och snackade om livets mysteriet då vi kom på vad jag ska göra istället i morgon... Och naturligtvis så ska jag ju prova på att surfa... Han tipsade mig om en snubbe i Kuta som är en bra kille... Så nu är jag på god väg att göra någonting som jag liksom "glömt" bort... Nämligen... Surfa på Bali.
.
Livet är fortfarande fantastiskt ... Och trots mina ensamhetskänslor så gillar livet mig... Vännerna jag saknar bär jag med mig i mitt hjärta... Och imorgon ska de få hänga med när jag fångar vågen... Jag tror att de kommer att gilla det... För jag har finaste vännerna som bara vill mig väl... Jag är förvisso strandsatt på en ö i Indonesien... Men jag är en väldigt, väldigt lyckligt lottad kille .