... grå.
.
När jag tittar mig i spegeln så ser jag några gråa hårstrå... rätt många faktiskt om jag ska vara helt ärlig... och jag kan ju bara inte låta bli att reflektera lite över det här med att bli gammal... visserligen så träffade jag för en massa år sedan en snubbe som var helt gråhårig i ung ålder... men... oftast så har jag väl dragot någon form av likhetstecken på att man har blivit om inte gammal så åtminstonde passerat sin ungdoms dagar med några år när man blivit gråhårig.
.
Det är inte utan att jag reflekterar på att jag också tydligen blivit lite äldre med åren... konstigt.
.
Tydligen så har jag uppnått en ålder då det bara är min näsa och mina öron som fortfarande växer... och jag måste erkänna att jag inte är vidare förvånad över att jag inte riktigt förstår detta rent mentalt... för mellan mina öron är jag inte gammal kan jag lova er... eller så är det precis tvärtom... att det är först nu när jag blivit lite äldre som jag verkligen kan låta barnet i mig få fritt spelrum... för så är det... jag känner mig inte gammal... kanske är det dax att konstatera att åldras inte alls var samma sak som jag trodde när jag var liten... att vara gråhårig betyder mest att vara... ja just det... gråhårig... och inte så mycket att bry sig om egentligen.