... så det bara smäller om det.
.
Uppslutningen på mina yogapass på stranden är så där... första dagen så var vi två... sen har jag kört ensam i två dagar... vilket väl i.o.f.s. är rätt intressant... att inte behöva prata under passen och bara kunna konsentrera mig på min egen andning ger onekligen en hel del... bl.a. en ruskig träningsvärk... för när jag fått in det där sköna flytet där andningen och rörelserna blir ett så har jag också kommit lite längre i samma rörelser... längre än vad jag brukar... det berättar min kropp för mig idag... med all önskvärd tydlighet.
.
Det finns en stor möjlighet att det blir både en strandmulle och beachvolleyboll för mig idag... och yoga.
.
Jag måste få lov att erkänna att jag är en liten smula stolt över mig själv när jag kör mina yogapass ensam... för precis som vanligt så vill ju fan inte jag röra mig på morgonen... men gör det ändå... och gudarna ska veta att jag mår hur bra som helst efter att ha kört ett pass... och jag är helt övertygad om att den träningsvärk som jag känner just nu kommer att bytas ut mot en liten smula mer smidighet... lite starkare... och sist men inte minst... en liten gnutta ökat välbefinnande i knopp och kropp... och det kan jag leva med.